Så mycket, så lite...

Hade hela dagen planerad. Så mycket jag skulle göra. Städa, tvätta, plantera, promenera, lägga lite kort, plugga lite...

Det blev inte riktigt som jag planerade. Min hjärna sa något annat. Sitt ner!!!

Jag är helt utmattad. Redan i förmiddags skulle jag kunna lägga mig o sova tills imorgon. Orkar knappt hålla ögonen öppna.

Jag har försökt... rest på mig, för att gå o göra något, men jag hittar tillbaka till stolen igen och blir sittandes där.

Och så blir jag arg. Arg på mig själv och förstår inte varför.

Men så tänker jag lite. Jag är fortfarande sjukt duktig på att skopa undan saker och ting. Det är fler dagar nu, när det är bra. Men så kommer dessa dipp-dagar.

När det händer jobbiga saker, försöker jag fortfarande putta bort dom och så blir det att jag inte förstår varför jag är så hängig och har total brist på energi helt plötsligt.

Men det var ju det där med att vara kvar i saker som händer. Att ta sig an det. Att arbeta med det. Jobba sig över vågen, istället för att försöka smita igenom den.

Jag jobbar på det. Jag vill inte hamna så här. Nästa motgång, för det kommer att komma naturligtvis, ska jag kunna hantera på ett korrekt sätt.

Jag jobbar på det!

// Paula